Eftersom Resdagboken.se bestämt sig för att lägga ner 15 juni kommer jag klistra in de inlägg jag skrivit här med jämna mellanrum en tid framöver. Det visade sig att jag bara skrivit resdagbok på två resor, men ändå... Jag vill ha det någonstans och varför inte här i min alldeles egen blogg som jag inte ska lägga ner. Jag börjar med Indien 2009.
Från ett indiskt vardagsrum
torsdag 22 januari 2009 Kochi, Indien
Nu har vi äntligen kommit fram till Fort Kochi och allt är under kontroll. Vi sitter i ett vardagsrum hemma hos en indisk familj som vi bor hos. Och betalar förstås. Imorse klockan sju kom vi hit efter att ha haft ett äventyr både i Abu Dhabi på flygplatsen och efter att vi stigit av flygplanet här i Kochi. Det blev lite problem med väskorna, dom skulle hämtas ut i Abu Dhabi och checkas in igen på väldigt kort tid. Vi sprang runt och pratade med olika män som hade vita klänningar och palestinasjalar på huvudet. Till slut lyckades vi få dom att fatta utan att dom bara sa "it's ok".
Eftersom vi kom hit fyra på morgonen och inte visste var vi skulle bo, visste vi inte heller hur och när vi skulle ta oss från flygplatsen. Det enda vi visste var att vi var sjukt trötta och inte kunde tänka så bra. Vi hittade en svensk bonde, eller om det var han som hittade oss. Han ville dela taxi och föreslog att vi skulle bo på ett hotell som visade sig vara dyrast i stan. Vi bestämde oss när vi kom dit att vi skulle leta vidare i mörkret och tillsammans med en autorikshachaufför som sa "it's no problem" varje gång vi pratade pris och om han alls skulle hitta något. Det finns mycket folk i Indien men så dags på morgonen kändes det som att åka genom en spökstad. Til slut fick vi en ny rikshachaffis med fast pris ut till Fort Kochi som tog oss till Dream Catcher, detta ställe.
Den feta gubben som har det har stället hade inte sovit på hela natten och sen inte morgonen heller för att han skulle prata med oss, så när han hade viftat fram lite frukost till oss satt han och sov pa soffan efter en stund.
Hur som helst. Detta land är helt otroligt. Det luktar starkt av olika dofter hela tiden. Det kryllar av människor och getter springer runt på gatorna. Vi såg kor i natt. På vägen från flygplatsen såg vi säkert en miljon små lastbilar och vissa lastbilar såg man inte alls för att dom var överfyllda med hö.
Vi har varit runt här en stund och nästan fått solsting för här är det ju ganska jättevarmt.
Nu ska vi snart gå ut och äta kvällsmat och sen ska vi sova igen.
Eftersom vi kom hit fyra på morgonen och inte visste var vi skulle bo, visste vi inte heller hur och när vi skulle ta oss från flygplatsen. Det enda vi visste var att vi var sjukt trötta och inte kunde tänka så bra. Vi hittade en svensk bonde, eller om det var han som hittade oss. Han ville dela taxi och föreslog att vi skulle bo på ett hotell som visade sig vara dyrast i stan. Vi bestämde oss när vi kom dit att vi skulle leta vidare i mörkret och tillsammans med en autorikshachaufför som sa "it's no problem" varje gång vi pratade pris och om han alls skulle hitta något. Det finns mycket folk i Indien men så dags på morgonen kändes det som att åka genom en spökstad. Til slut fick vi en ny rikshachaffis med fast pris ut till Fort Kochi som tog oss till Dream Catcher, detta ställe.
Den feta gubben som har det har stället hade inte sovit på hela natten och sen inte morgonen heller för att han skulle prata med oss, så när han hade viftat fram lite frukost till oss satt han och sov pa soffan efter en stund.
Hur som helst. Detta land är helt otroligt. Det luktar starkt av olika dofter hela tiden. Det kryllar av människor och getter springer runt på gatorna. Vi såg kor i natt. På vägen från flygplatsen såg vi säkert en miljon små lastbilar och vissa lastbilar såg man inte alls för att dom var överfyllda med hö.
Vi har varit runt här en stund och nästan fått solsting för här är det ju ganska jättevarmt.
Nu ska vi snart gå ut och äta kvällsmat och sen ska vi sova igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar