Var inte rädda. Eller vänta, jag blir lite rädd för mig själv också. Det är roligt att sticka när det händer något, samtidigt som jag blir lite stressad när det är fullproppat med olika maskor som ska träs över på olika stickor och vändas och vridas. Beatnik-tröjan är lagom på det sättet, att det kommer avsnitt som gör att det är lättare att tänka på annat en liten stund i stickningen.
Det gäller ju att sticka så fort det finns en öppning. På den skakiga långfärdsbussen hem från Östergötland stickade jag en hel del, men stickbeskrivning och diverse annat rörde på sig och ena stickan flög iväg ut i gången så det var dramatiskt ett tag.
Angående det jag skrev sist, så har jag repat upp det och gjort om det. Jag vet att jag kommer ångra mig annars och nu lider jag inte av att jag fick repa upp och göra om.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar