2012-10-04

Knoppar

För några år sen kändes det overkligt att bo i huvudstadens innerstad, att ha utsikt över en innegård med fasader av sekelskifteshus i olika kulörer. Efter tre år i två olika vackra lägenheter i innerstan, vill jag plötsligt inte bo på det sättet längre. Det är som att gräset var grönare ett tag, men sen gulnade det. Och nu vill jag ändå bo som jag bodde när jag växte upp, ungefär, inte i samma stad, men i en villa med trädgård. 


Jag jobbar inte just nu, vilket gör att det finns tid att tänka lite mer än vanligt. Det är både smärtsamt och nyttigt, kanske inget jag skulle vilja ägna mig åt hela livet. Däremot skulle nog alla må bra av att stanna upp ibland och reflektera över varför banala saker är livsviktiga. 

Inga kommentarer: