Vive le France!

Att gå från idéstadiet till färdig produkt kan ta en ohyggligt lång tid, men det är ju också det som är lite av charmen med handarbete. Det ska växa fram. Det ska uppkomma en massa problem. Det ska framför allt ägnas mycket lång tid att genomföra det. 

Jag har precis varit i garnaffären. Det är alltid smart att ha flera parallella uppdrag när man ska besöka en garnaffär, för det är sällan man går därifrån med det som står på inköpslistan. Det är sällan inköpslistan stämmer överens med verkligheten. Idag var planen att köpa ett mörkblått garn av märket Peer Gynt samt ett nystan av Safran i saffransgult. Det blå skulle komplettera utbudet av garn till ett par vantar och det gula skulle bli det sista nystanet till min beatniktröja. Jag kom därifrån med ett mörkblått Incawool, för Peer Gynt hade ingen snygg nyans av mörkblått och just den saffransgula färgen var slut i butik och beställdes från en annan så jag ska gå och hämta det en annan dag. Det här är som sagt inget ovanligt och jag är glad att jag kom därifrån med något alls.

Här är min plan (för jag har så mycket planer, men som ni såg ovan så tar det ju tid att slutföra projekt och jag lovar att jag håller på för fullt med den där gula tröjan också):

I somras köpte jag en liten scarf på en second hand-butik i Malmö (åh, jag har längtat efter att få skriva om ett loppisfynd som alla trendiga bloggare gör hela tiden). Den bara låg där i en låda på disken när jag skulle betala en kjol och liksom skrek på mig eftersom jag dagen till ära också var klädd i samma färger som själva scarfen. Nu har jag börjat använda den också, som en liten halsduk under min röda täckjacka. Jag ska försöka sticka ett par matchande tumvantar som ska vara, precis som scarfen, till största delen blå och sen ska jag försöka mig på konststycket att göra prickar som är röda inuti och vita utanpå, samt lite ränder, precis som på scarfen. Det här är mitt önskemål, inte mitt mål. Vi får se hur mycket av det här som kommer bli precis så.