Vinterkofta

Det här är jag kanske inte ensam om men jag lovar tydligen ofta en massa saker som jag sedan glömmer bort. När jag blir påmind om vad jag lovat är det som bortblåst.

Det här är en sådan sak. Jag har tydligen lovat min lilla fästman att jag ska sticka en vintrig kofta i födelsedagspresent. Han fyllde jämnt för en månad sen. Det har jag helt missat att jag har sagt, men jag får väl vara så god att fullfölja det ändå. Här är min skiss efter en del diskuterande:

Så här ska stjärnorna se ut:

Bilden har jag lånat härifrån.

I lördags var jag kanske inte på topp rent hälsomässigt men ändå hade jag bestämt att det var dagen vi skulle köpa garn till den här koftan. Jag höll på att smälla till hon som jobbade i garnaffären, mest för att jag är så trött på att de som jobbar i garnaffärer tycker att man ska sticka efter en beskrivning. Jag stickar nästan enbart ur huvudet och den här gången hade jag kanske inte gått in så mycket för att ta reda på hur mycket garn det skulle gå åt, så jag frågade. GUD FÖRBJUDE den som frågar utan att ha en beskrivning. Hon tyckte dessutom att det var olämpligt att sticka en kofta till en man med babygarn och när hon inte hade så mycket annat att komma med tyckte hon det var olämpligt att sticka en kofta till en man i alpacka också. Det fick bli babyull och här är resåren:

Av respekt för garnaffären tänker jag inte berätta var detta ägde rum, men det blir nog inte mycket mer inhandlat där för min del.