2013-11-30

Pysselrummet

En stor lycka med att bo i ett hus med flera rum än vad jag varit van vid tidigare i vuxen ålder, är att ha ett eget pysselrum. Det tar ett tag att komma i ordning i rummet och bestämma sig för hur allt ska organiseras och vara. Exempelvis är jag inte ett dugg intresserad av att ha gröna väggar som det var när vi flyttade in, men jag har inte heller bestämt mig för vilken färg det ska vara istället. Färger jag väljer mellan är gammelrosa och smutsgul.

Annars har jag börjat organisera mina vägghyllor till att börja med.


Det är fortfarande av varianten att jag tagit av det jag haft. Jag vill inte lägga en massa pengar på nya grejer när det finns saker som jag skulle kunna göra om efter hand. Det är trots allt ett pysselrum och inget utställningsrum. Här finns plats för allt som är bra när man ska sy.


En annan vägghylla som min far har snickrat ihop är denna med "allt" som behövs när man ska måla på olika material, ja till och med ett hennatatuerings-kit från Marocko som jag aldrig vågade mig på att använda men jag har det kvar ändå. Där står även henna till håret som jag inte velat använda heller. Jag sparar. Det är så jag gör. Några av penslarna och en palett med målarfärger kommer från, okej håll hårt i hatten nu, min mammas faster som avled 1985. Tjugo år senare avled hennes man som inte hade några andra arvingar än oss och jag var med i snokade i den efterlämnade lägenheten.

  
Alla burkar, askar och lådor har jag också skramlat ihop eller så använder jag sådant som jag har köpt tidigare. Den här silvriga burken för klämmor fick jag en gång i julklapp av mina föräldrar där det stod att jag skulle få en summa pengar. Burken hade de säkert bara hittat hemma. Eller?


Den här röda runda burken med vita prickar kommer från en bokaffär på Kungsholmen. Kan vara något så simpelt som Akademibokhandeln. Den köpte jag i alla fall enbart för att den var fin utan att veta vad jag skulle ha den till.



2013-11-28

Stoppa det i en muffin


För ett tag sedan gjorde någon reklam för att man skulle lägga sina matrester på en pizza. Jag skulle vilja fortsätta på den linjen och rekommendera "stoppa det i en muffin". Först står jag alltid där och tänker att plain muffins inte är så himla spännande. Det finns alltid någon i gömmorna som man kan hiva ner i en sats muffins och alla behöver ju inte innehålla samma sak. Framför allt är det ju bra att bjuda på muffins som innehåller det som du själv kanske inte gillar så mycket, som de där mindre goda bitarna i en twistpåse. De kanske är någon annans favorit. Karamellfärg piffar ju också upp en trist vaniljsmak och kanske lite jordgubbsströssel. Vill man skilja på vad man lagt i olika muffins kan man alltid använda pärlsocker, strössel eller kokosflingor som en slags markör. Ja, det är bara fantasin som sätter gränser.

Det var dagens tips!

2013-11-23

Dinosaurierna

Ganska direkt efter att jag uppmärksammade det här med dinosaurierna hände följande mig på jobbet:

Två dinosaurier festade på mitt skrivbord och blev jättefulla.


Min kollega hittade en av dinosaurierna på sitt 
 skrivbord med meddelandet "jag måste stanna hemma idag" runt halsen.


2013-11-20

Mumskavalkad

Jag ber om ursäkt i förebyggande syfte. Det var inte min mening att fresta
men jag blev så inspirerad av rai rai och kände att jag också ville lägga upp
bilder på fika. Det är ju faktiskt en av mina favoritsysselsättningar också. Jag
älskar att fika, dricka te och smälla i mig bakverk. Här kommer bilder på 
bakverk som jag lagt upp tidigare.

Kolasnittar och lingongrottor från mitt födelsedagskalas i år

Halloncurd på bananbröd

Vaniljbullar från i somras

Midsommartårta 2013

Crêpes på Bon Coin på Stora Essingen

Min kusins födelsedagskalas 2013. Hon älskar att baka tårtor.

Påskbakelsen på påskafton 2011

Kolapaj med lingon

Esters schackrutor.

Min hemmagjorda hallonglass med touch av passionsfrukt

Kladdkaka med hallonsås hos Ester


2013-11-19

Konsumtion och understimulans


Jag vill passa på att tipsa er som har barn, om uppdragskalendern som jag hittade på bloggen En köpfri dag. Det börjar närma sig köphetsiga månaden december och jag vill egentligen inte köpa eller få en enda julklapp (ja, faktiskt!). Istället för att köpa en massa små onödiga prylar eller onyttigt godis i adventskalendern är det bättre att vända på steken och ge sig själv känslan av att göra något riktigt bra. Det kan vara enkla saker, som att hitta saker i sitt hem som någon annan kan tänkas behöva bättre än du själv eller att helt enkelt glädja människor omkring en genom goda handlingar. Jag tycker det låter genialiskt i ett samhälle där barn inte tackar för kakan utan istället frågar hur många man får.

Läs mer om julklappsgalenskapen i Mirijam Geyerhofers blogg:
Det är ju märkligt egentligen – att vi kan lägga miljoner på hormonstörande plastleksaker fast ungarna ändå har roligast med kartongen som grejerna låg i.
Och på tal om att hellre leka med kartongen än med leksaken där i. Ibland undrar jag hur det ska gå när barn som borde ha världens härligaste fantasi, eller rättare sagt hade världens härligaste fantasi tills något hände. Jag har jobbat med barn i många år nu och märker långsamt hur barn har svårt för att sysselsätta sig för att de blir allt mer passiva och behöver stimulans utifrån istället för att det kommer inifrån dem själva. (Ja, det är ju inte bara barn. Vuxna klickar i sina smartphones så fort de är ensamma, så pass mycket att de får inflammation i sina tummar.) Vad jag då blev så glad av att se var det som du kan se mer av om du klickar här. Barn behöver lite mystik och lekfullhet i sin otroligt uppkopplade och kontrollerade vardag. Framför allt måste barn lära sig att leka något annat än det de ser på tv eller på dataskärmen. De behöver upplevelser. Kanske är det snarare en upplevelsekalender de behöver. Heja kreativa föräldrar (och pedagoger!).

2013-11-18

Wallinskayas vantar

Jag har stickat rätt så mycket vantar när jag tänker efter. Beror väl på vem man jämför med, men jag har stickat en hel del vantar som jag sedan sålt. Här är inte riktigt alla, men en hel del av dem.


Svarta vantar med broderade blommor. Till salu.



Blå-vit-rödrandiga vantar som jag använder dagligen.



Grå vantar som är fodrade med fleece. Blev inte alls bra, bara klumpiga.



Röda flätstickade vantar med svarta rosetter i satin. Numera i min vän Emelies ägor.



Ett par pigga, röda vantar som är i min vän Annas ägor.



Ett par turkosa vantar med lock, flätstickade och med rosetter. Numera i min vän Sannas ägor.



Vantar med Love på ena och Hate på andra. Numera i min vän Noels ägor fast sist jag såg dem hade den ena ett stort hål.



Ett par vita vantar med broderade blommor och blad. Antingen är de i min kusins ägor eller i min gamla kollegas svärdotter.



Ett par röda vantar med strukturmönster på. De är till salu för 150 kr.



Ett par gula vantar med struktur som min vän Johan ville köpa till sin son. Vi skulle ses på en karaokerestaurang för att slutföra affären. Slutade med att jag gick från restaurangen med både vantpengar och tog en springnota som Johan själv fick betala. (Ja, jag betalade honom sen)



Ett par fingerlösa syrenlila vantar med flätor. Numera i min före detta kollegas svärdotters ägor. (Hon beställde till sina tre svärdöttrar...)



Ett par lite tjockare varianter av den ovan. Numera i min vän Kristinas ägor.



Mitt första beställningsjobb. Min vän Jenny ville ha ett par svarta flätstickade med svarta satinrosetter.



Vita vantar med broderade blommor och blad. Det finns i flera versioner och det här kan vara det första paret.



Ett par mörklila fingerlösa vantar med rosa rundlar. Numera i min och systers vän Jessicas ägor.

2013-11-17

Livstecken


Är det inte ganska galet att det är så mörkt nu att man aldrig är hemma när det är ljust ute. Jag har inte brytt mig så mycket om det innan men nu när jag har en trädgård kan jag plötsligt inte ens gå ut och slänga komposten utan ficklampa på vardagar. Jag kan bara vara i min trädgård två dagar i veckan. Om det inte är något annat som måste göras förstås. Nu sitter jag här och skriver det här samtidigt som det fortfarande är ljust ute men det är på gränsen till mörkt. Men jag har varit ute och sett små livstecken...


Ett litet tappert vinbärsblad.



Frökapseln till en sån där lilja som jag glömt namnet på.



Nypon med någon slags sjöstjärneimitation.

2013-11-16

Den där gamla stolen


Varje dag äter jag min frukost sittandes på den här stolen. Den här stolen och en till likadan är de möbler som hängt med mig ända sedan jag var barn. Varje gång jag har flyttat har de där ljusgrå stolarna hängt med. Det var min pappa som lagade dem och målade dem lagom tills jag skulle flytta till min första lägenhet - när jag var blott nitton år och skulle flytta hemifrån. Innan dess var åtminstone en av stolarna blå. Jag har ingen aning om varifrån de kommer och jag trodde länge att vi bara hade en sådan stol. De är inte så märkvärdiga och det har aldrig varit några favoritstolar. Jag gillar ändå att jag själv valt att inte vara en slit-och-släng-tjej (med en säkerligen påverkan från mina sparsamma småländska föräldrar).

Stolen som blå. Skeptisk 1-årig arvegodstjej som öppnar sina nyköpta födelsedagspresenter.

2013-11-15

Postmuseum i Gamla Stan


När min syster och hennes barn var här förra helgen besökte vi Postmuseum i Gamla Stan. Det är ett egentligen ganska enkelt men ack så roligt museum. Ja, även för en gammal postnörd som jag. När jag var liten ville jag bli brevbärare, framför allt för att jag ville sortera brev efter var de skulle. Att få klä ut sig till brevbärare och gå in i en gammal tågvagn där postfolk sorterade brev förr i tiden var ju nästan som att få jobba som brevbärare. 


Postsymbolen från "förr i tiden"


Det fanns även ett gammalt trapphus med tillhörande brevbärare i hiss och så min syster.


Det finns ett café med supertrista kakor men ack så trevlig personal.


Systerdottern sprang runt bland stora bokstäver och klättrade upp på sin egen.


Bakom S:et fanns gamla skrivmaskiner som jag fastnade vid. Det var helt underbart att skriva på den äldsta. Jag har en egen gammal skrivmaskin men behöver fixa nytt band om jag ska kunna skriva på den.

2013-11-14

Handen som inte kan sticka

Det här känns inte alls bra men nu måste jag erkänna det för mig själv. Min handled har drabbats av något. Jag vet inte riktigt vad. Borde väl egentligen gå till doktorn istället för att vara min egen kvacksalvare till doktorn. Igår köpte jag elastisk binda och sån där varför-behandla-hela-kroppen-när-du-vet-var-du-har-ont-salva. Det gör bara mer och mer ont. Det värsta är väl bland annat att jag inte kan sticka. Kan ju knappt skriva på datorn just nu.


Så roliga stickprojekt får liksom ligga och samla damm tills vidare.


Det är förvisso vänster hand men det är först nu jag märker hur mycket händerna måste samarbeta i allt man gör - hela tiden.