Konsumtion och understimulans

Jag vill passa på att tipsa er som har barn, om uppdragskalendern som jag hittade på bloggen En köpfri dag. Det börjar närma sig köphetsiga månaden december och jag vill egentligen inte köpa eller få en enda julklapp (ja, faktiskt!). Istället för att köpa en massa små onödiga prylar eller onyttigt godis i adventskalendern är det bättre att vända på steken och ge sig själv känslan av att göra något riktigt bra. Det kan vara enkla saker, som att hitta saker i sitt hem som någon annan kan tänkas behöva bättre än du själv eller att helt enkelt glädja människor omkring en genom goda handlingar. Jag tycker det låter genialiskt i ett samhälle där barn inte tackar för kakan utan istället frågar hur många man får.

Läs mer om julklappsgalenskapen i Mirijam Geyerhofers blogg:

Det är ju märkligt egentligen – att vi kan lägga miljoner på hormonstörande plastleksaker fast ungarna ändå har roligast med kartongen som grejerna låg i.

Och på tal om att hellre leka med kartongen än med leksaken där i. Ibland undrar jag hur det ska gå när barn som borde ha världens härligaste fantasi, eller rättare sagt hade världens härligaste fantasi tills något hände. Jag har jobbat med barn i många år nu och märker långsamt hur barn har svårt för att sysselsätta sig för att de blir allt mer passiva och behöver stimulans utifrån istället för att det kommer inifrån dem själva. (Ja, det är ju inte bara barn. Vuxna klickar i sina smartphones så fort de är ensamma, så pass mycket att de får inflammation i sina tummar.) Vad jag då blev så glad av att se var det som du kan se mer av om du klickar här. Barn behöver lite mystik och lekfullhet i sin otroligt uppkopplade och kontrollerade vardag. Framför allt måste barn lära sig att leka något annat än det de ser på tv eller på dataskärmen. De behöver upplevelser. Kanske är det snarare en upplevelsekalender de behöver. Heja kreativa föräldrar (och pedagoger!).