Gräset började titta in genom fönstret närapå. Det var grönt och frodigt. Ingen som helst avundsjuka på att gräset skulle vara grönare på andra sidan staketet. Lätt att jämföra sig med en granne som är en gammal man som aldrig ens går ut, vars gräsmatta är gul av maskrosor och luktar kirskål. Nu är i alla fall den här gräsmattan klippt för första gången i år, även om en hel del lämnades åt sitt öde efteråt.
Årets första tvätt hängdes ut på tork också. En del gillar att gömma sin tvätt. Jag hänger den gärna synligt och alldeles precis bredvid staketet till gatan ovanför för då blir det insynsskydd på köpet också.
Det är det här jag menar. Förgätmigejfältet kunde jag inte klippa bort och det är ju tur att det finns kvar för det vimlade av pollinatörer såg jag sen. Och gullvivor finns det också gott om, de flesta lämnade jag också kvar. Det tillkommer en del högt gräs när man gör så men det är fint med gräs också. Bara det inte innehåller läbbiga fästingar.
Vid berget där tanken är att tomatplantorna ska få stå sen när det är dags att sätta ut dem, där har kirskålen inte helt oväntat spridit ut sig. Jag funderar på att vara taktisk och vänta lite till med att ta bort den så jag slipper kämpa med den när jag måste få bort den för att sätta dit tomatplantorna. Det är svårt att ha rätt taktik när det kommer till ogräs. Nu har jag dock fått något bekräftat som egentligen är en självklarhet: det går att göra "nässelvatten" på massa olika sorters ogrässorter. Nässlor är inte ett ogräs som är jättevanligt här i jämförelse med kirskål och löktrav. Nu ska här sättas ogräsvatten som sedan späs med vatten efter en vecka och blir bra gödningsmedel.
För att visa ännu mer hur mycket tulpanpsykopat jag är bjuder jag på dagens tulpanbilder också. Är det inte en vacker sort? Nu är jag helt säker på att det är denna utslagna som heter Gerbrand Kieft också. Den där lille skiten som syns där nere till höger är en Peach Blossom. Jag väntar spänt på att Black Hero ska slå ut nu också.
En grej till om tulpaner också. Min fars tips om blodmjöl för att slippa få tulpanerna uppätna av rådjur har verkligen varit bra och idag såg jag beviset. Vid ett äppelträd såg jag tulpanblad som blivit avbitna upptill. Tulpaner jag inte visste fanns och därmed inte gråter så mycket över att jag förlorat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar