2015-05-09

Det spricker upp

Kom på upptäcktsfärd i min trädgård.


För två år sen när vi precis flyttat in i trädgården (eller huset som kom med trädgården) beställde jag raskt sparrisplantor... eller köpte jag via Tradera kanske? Sparris är en strandväxt som ska ha sandig jord och gödslas med tång. Här har vi lerig jord och noll tillgång till tång. Ändå står det små stolta, grässtråtunna sparrisar där. Jag hade gett upp hoppet men lyckades rädda den här plantan när jag började gräva upp alla smultronplantor som täcker en alldeles för stor yta. Undrar om de växer till sig eller hur kommer det att bli?


Samma år fick jag en buskpion av min far, från hans trädgård. Den har inte blommat men om inte det här är en blomknopp så vet jag inte vad. Ska bli spännande att se.


Påskliljor och pingstliljor (eller?) som sattes i höstas i en just nu ganska grusig och inte så aktiv rabatt. Det kommer mera sen dock. En hortensia bland annat.


Upptäckte det finaste ogräset mellan plattor, i solsken: förgätmigej.


Maskrosor är ingen favorit men det går ju inte att ändå älska själva blomman när den lyser upp som solar mellan plattorna. Fast det påminner också lite om hur mycket ogräsrens som finns framför och som aldrig kommer ta slut om inget drastiskt görs vid dessa plattor.


Förra sommaren tiggde jag till mig en röd krusbärsplanta av Esters föräldrar. Jag har bara gröna krusbär sen tidigare och egentligen tror jag att jag gillar röda bättre. Vi hade inte krusbär i trädgården när jag var barn så jag har nog gått lite hårt på att odla egna krusbär. Fyra gröna buskar och en röd. 


Vitlöken stoltserar i förgrunden och sedan kommer två drivbänkar som min far byggt ramarna till. Som tak har vi gamla badrumsfönstret på den ena och något fönster som legat under huset på den andra. På den fanns det en massa tassavtryck från katt också. Här under växer morötter, pak choi, rädisor och sallad. Mer är på gång men jag jobbar långsamt i trädgårdslandet i år eftersom jag ofta blir avbruten av världens bästa bebis.

2 kommentarer:

sandralinnea sa...

Jag vet inte mycket om sparris, så om den kommer växa till sig överlåter jag till andra (eller tiden) att besvara. Men jag vet att den kräver två år för att skörda. Så då är det ju inte så konstigt om den inte gjorde så mycket väsen av sig förra året :)

Ester sa...

Åh, vad härligt! Mycket som är på gång. Vitlöken ser ju riktigt kraftig o fin ut. Kram!